Lennart Levi, med.dr., professor emeritus i psykosocial miljömedicin, särskilt arbetsmedicin vid Karolinska institutet. Blev Sveriges första professor inom detta ämnesområde 1978. Grundade och ledde Karolinskas avdelning för stressforskning - en av världens ledande. Chef för Statens institut för psykosocial miljömedicin (IPM) 1980-95. Spelat en nyckelroll som rådgivare inom sitt område till FN-organen WHO och ILO och till EU inom sitt område.
Har författat över 300 vetenskapliga skrifter, tillgängliga på alla världsspråk. Uppskattad föredragshållare i vårt land och runt om i världen. Belönad med Konungens medalj för "banbrytande insatser inom stressforskningen”, "The Career Achievement Award" av Amerikanska psykologförbundet (APA) och National Institute for Occupational Safety and Health (NIOSH), (2006), the Patricia R. Barchas Award av the American Psychosomatic Society (2007), Compostelapriset (2014), Bramstorpsplaketten (2015) m.fl.
2006-2010 riksdagsledamot (c). Arbetande suppleant I Riksdagens socialutskott, suppleant i Riksdagens arbetsmarknadsutskott. Talesman för Centerpartiet i folkhälso- och arbetsmiljöfrågor 2006-2010.
Stressforskningsinstitutet är ett nationellt kunskapscentrum inom området stress och hälsa. Institutet tillhör numera den samhällsvetenskapliga fakulteten vid Stockholms universitet och bedriver grund- och tillämpad forskning utifrån tvärvetenskapliga och tvärmetodologiska ansatser. Verksamhetsidén är att studera hur individer och grupper påverkas av olika sociala miljöer, med särskilt fokus på stressreaktioner och hälsa. Den långsiktiga målsättningen med forskningen är att bidra till en förbättrad folkhälsa. Stressforskningsinstitutets verksamhet var tidigare förlagd till IPM, Institutet för Psykosocial Medicin - en forskningsmyndighet under Socialdepartementet - men inordnades 1 oktober 2007 i Stockholms universitet.
Läs mer om aktuell verksamhet vid Stressforskningsinstitutet (numera vid Stockholms universitet) www.stressforskning.su.se
På senare år har jag börjat fundera över; den bakomliggande orsaken till att det finns så mycket onödigt lidande i världen. Har inte många av ohälsans och Iidandets orsaksfaktorer sina rötter i beslut - eller frånvaro av beslut - fattade av människor? Är inte många av dessa beslut styrda av "magkänsla"? Denna var kanske tillräcklig för våra förfäder i urskogarna och stäpperna. Men i dagens mycket mer komplicerade samhällsliv räcker det inte. Det krävs också ett kritiskt etiskt tänkande. Bo Rothstein och jag arbetar för en sådan, i Sverige, Europa och globalt. Ett sådant lärs ut i vårt skolväsen, om än otillräckligt. Och det skall också läras ut i den högre utbildningen, på universitet och högskolor. Det star i Högskoleförordningen.
Men det som lärs ut räcker inte på långa vägar. Det har Universitetskanslersämbetets egna utvärderingar visat.
Detta fick mig för 3 år sedan att tillsammans med statsvetaren professor Bo Rothstein ta initiativ till mer kritiskt etiskt tänkande i all högre utbildning. Med stöd från Forskningsrådet för hälsa, arbetsliv och välfärd (FORTE) och under vår handledning skrev Marcus Tannenberg ett förslag till deklaration. Den presenterades, diskuterades och antogs enhälligt av det stora universitetsnätverket The Compostela Group of Universities (CGU), i den polska staden Poznan i september 2014. lnom kort anslöt sig många andra viktiga intressenter till samma deklaration, se http://revistas.usc.es/gcompostela/en/activities/PoznanDeclaration.html
l ett nästa steg analyserades deklarationens förslag mer på djupet, i fyra seminarier. Först i Helsingfors genom Finska Vetenskaps-Societeten (Finlands äldsta vetenskapsakademi). Därefter i Stockholm, genom Svenska Läkaresällskapet. Sedan i Poznan, genom Adam Mickiewicz-universitetet. Och slutligen i Costelló, Spanien, genom CGU, i september 2016, om "Improving Society through Ethics in Higher Education".
En ännu mer övergripande genomlysning följde i oktober 2016, i ett heldagsseminarium hos Kungliga vetenskapsakademien, se http://urskola.se/Produkter/198618-UR-Samtiden-Kritik-och-etik-i-hogre-utbildning. Nu borde tiden vara mogen för en implementering av dessa förslag.
Har författat över 300 vetenskapliga skrifter, tillgängliga på alla världsspråk. Uppskattad föredragshållare i vårt land och runt om i världen. Belönad med Konungens medalj för "banbrytande insatser inom stressforskningen”, "The Career Achievement Award" av Amerikanska psykologförbundet (APA) och National Institute for Occupational Safety and Health (NIOSH), (2006), the Patricia R. Barchas Award av the American Psychosomatic Society (2007), Compostelapriset (2014), Bramstorpsplaketten (2015) m.fl.
2006-2010 riksdagsledamot (c). Arbetande suppleant I Riksdagens socialutskott, suppleant i Riksdagens arbetsmarknadsutskott. Talesman för Centerpartiet i folkhälso- och arbetsmiljöfrågor 2006-2010.
Stressforskningsinstitutet är ett nationellt kunskapscentrum inom området stress och hälsa. Institutet tillhör numera den samhällsvetenskapliga fakulteten vid Stockholms universitet och bedriver grund- och tillämpad forskning utifrån tvärvetenskapliga och tvärmetodologiska ansatser. Verksamhetsidén är att studera hur individer och grupper påverkas av olika sociala miljöer, med särskilt fokus på stressreaktioner och hälsa. Den långsiktiga målsättningen med forskningen är att bidra till en förbättrad folkhälsa. Stressforskningsinstitutets verksamhet var tidigare förlagd till IPM, Institutet för Psykosocial Medicin - en forskningsmyndighet under Socialdepartementet - men inordnades 1 oktober 2007 i Stockholms universitet.
Läs mer om aktuell verksamhet vid Stressforskningsinstitutet (numera vid Stockholms universitet) www.stressforskning.su.se
På senare år har jag börjat fundera över; den bakomliggande orsaken till att det finns så mycket onödigt lidande i världen. Har inte många av ohälsans och Iidandets orsaksfaktorer sina rötter i beslut - eller frånvaro av beslut - fattade av människor? Är inte många av dessa beslut styrda av "magkänsla"? Denna var kanske tillräcklig för våra förfäder i urskogarna och stäpperna. Men i dagens mycket mer komplicerade samhällsliv räcker det inte. Det krävs också ett kritiskt etiskt tänkande. Bo Rothstein och jag arbetar för en sådan, i Sverige, Europa och globalt. Ett sådant lärs ut i vårt skolväsen, om än otillräckligt. Och det skall också läras ut i den högre utbildningen, på universitet och högskolor. Det star i Högskoleförordningen.
Men det som lärs ut räcker inte på långa vägar. Det har Universitetskanslersämbetets egna utvärderingar visat.
Detta fick mig för 3 år sedan att tillsammans med statsvetaren professor Bo Rothstein ta initiativ till mer kritiskt etiskt tänkande i all högre utbildning. Med stöd från Forskningsrådet för hälsa, arbetsliv och välfärd (FORTE) och under vår handledning skrev Marcus Tannenberg ett förslag till deklaration. Den presenterades, diskuterades och antogs enhälligt av det stora universitetsnätverket The Compostela Group of Universities (CGU), i den polska staden Poznan i september 2014. lnom kort anslöt sig många andra viktiga intressenter till samma deklaration, se http://revistas.usc.es/gcompostela/en/activities/PoznanDeclaration.html
l ett nästa steg analyserades deklarationens förslag mer på djupet, i fyra seminarier. Först i Helsingfors genom Finska Vetenskaps-Societeten (Finlands äldsta vetenskapsakademi). Därefter i Stockholm, genom Svenska Läkaresällskapet. Sedan i Poznan, genom Adam Mickiewicz-universitetet. Och slutligen i Costelló, Spanien, genom CGU, i september 2016, om "Improving Society through Ethics in Higher Education".
En ännu mer övergripande genomlysning följde i oktober 2016, i ett heldagsseminarium hos Kungliga vetenskapsakademien, se http://urskola.se/Produkter/198618-UR-Samtiden-Kritik-och-etik-i-hogre-utbildning. Nu borde tiden vara mogen för en implementering av dessa förslag.
